1613-1699 Italian Mattia Preti Gallery Born in the small town of Taverna in Calabria, Preti was sometimes called Il Cavalier Calabrese (the Knight of Calabria). His early apprenticeship is said to have been with the "Caravaggist" Giovanni Battista Caracciolo, which may account for his life-long interest in the style of Caravaggio. Probably before 1630, Preti joined his brother Gregorio (also a painter), in Rome, where he became familiar with the techniques of Caravaggio and his school as well as with the work of Guercino, Rubens, Reni, Giovanni Lanfranco. In Rome, he painted fresco cycles in Sant'Andrea della Valle and San Carlo ai Catinari. Between 1644 and 1646, he may have spent time in Venice, but remained based in Rome until 1653, returning later in 1660-61. He painted frescoes for the church of San Biago at Modena (app. 1651-2) and participated in the fresco decoration of the Palazzo Pamphilj in Valmontone (documented 1660-61), where he worked along with Pier Francesco Mola, Gaspar Dughet, Francesco Cozza, Giovanni Battista Tassi (il Cortonese), and Guglielmo Cortese. Jacob blessing his grandchildren, Ephraim and Manasseh, in the presence Joseph and their mother Asenath. Whitfield Fine Art Gallery, London.During most of 1653-1660, he worked in Naples, where he was influenced by the other major Neapolitan painter of his era, Luca Giordano. One of Preti's masterpieces were a series of large frescoes, ex-votos of the plague (which were painted on seven city gates but have since been lost to the ravages of time), depicting the Virgin or saints delivering people from the plague. Two sketches are in the Capodimonte Museum in Naples. The bozzetto of the Virgin with the baby Jesus looming over the dying and their burial parties envisions a Last Judgement presided over by a woman. Preti's salary for the work was 1500 ducats. Preti also won a commission to supervise the construction, carving, and gilding for the nave and transept of San Pietro a Maiella. Having been made a Knight of Grace in the Order of St John, he visited the order??s headquarters in Malta in 1659 and spent most of the remainder of his life there. Preti transformed the interior of St. John's Co-Cathedral in Valletta, with a huge series of paintings on the life and martyrdom of St. John the Baptist (1661-1666). In Malta one also can find many paintings of Preti in private collections and in parish churches. His increased reputation led to an expanded circle of patrons, and he received commissions from all over Europe. Preti was fortunate to enjoy a long career and have a considerable artistic output. His paintings, representative of the exuberant late Baroque style, are held by many great museums, including important collections in Naples, Valletta, and in his hometown of Taverna.  Related Paintings of Mattia Preti :. | Wedding at Cana | The Marriage at Cana | Concert | The guest meal Abschaloms | Pilate Washing his Hands |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Lentulov, Aristarkh
Russian Painter, 1882-1943 Russian painter. He studied art in Penza (1897-1903), Kiev (1903-5), and in St Petersburg (1906) under Dmitry Kardovsky. He participated in major exhibitions, including The Wreath (1907-8), The Link (1908) and Union of Russian Artists (1910). He was a founder-member in 1910 of the avant-garde exhibiting society the JACK OF DIAMONDS
Sir Hubert von Herkomer,RA,RWS
1849-1914